motiv

jag känner att allt eftersom min inkonsekventa skäggväxt tilltar (åtföljd av en begynnande dräggighet som jag väljer att kalla rå...) avtar sakta men säkert årets första förkylning. kanhända gjorde gårdagens berusning sitt när det kom till att mota bort bacillerna ur kroppen, även om också detta nyårsfirande i ärlighetens namn lämnade en del att önska. det trevliga sällskapet till trots nådde inte min lite oengagerat bearbetade fylla de oanade höjder jag halvt om halvt hoppats på, och när krescendot med en sluddrande söråkerstjej nåddes i och med en line som "hur gammal äre märe" kändes de ditills outtalade tvivel jag närt under kvällen inte så omotiverade trots allt. det är inte utan att man börjar undra om det inte ligger någon sanning i det där om planerat festandes bristfällighet. kanske är det när man som minst väntat sig ett partaj som man har som roligast. eller så är det just skepsisen inför "pressen" på nyår som skapar press. å andra sidan brukar ta-det-som-det-kommer-inställningen allt för ofta resultera i "Grevinnan och betjänten", hämtpizza och Fröken Ur på tolvslaget.

tur då att man kan trösta sig med hyrfilmer såhär på nyårsdagen. "Samtal med Gud", "Mörkt blå, nästan svart" och "Nunnan" blev det. det är befogat med en sunt avvaktande hållning till den sista titeln. skönt kort och koncis, men den för ändå osökt tankarna till latex, tyska svartarbetare och vapenfett in my book.

känner mig fortfarande inte helt bekväm med att vara så tydlig i den här bloggen. det känns helt enkelt lite tråkigt och konventionellt att skriva på det här sättet i ett sånt här forum. i och för sig är det väl kanske inget större tryck på motiv.blogg.se, men det är väl kanske inte heller därför jag skriver.

det var hur som helst vinterns fallna kämpar som befolkade bussfönstret mot ofokusbelysning i ett av växthuseffekten bänkvärmt 2008's slasklandskap. tystnaden och avsaknaden av Efterklang i obefintliga hörlurar gjorde mobilkamerafilmer mindre intressanta än innehållslösa konversationer och tomma citat. på träden hade löven bytts ut mot en natthimmel i ett lågmält inlett januari och som en punkt känns främmande nära för vissa kapitel är varje ord i VERSALER när framtiden skriker ut sin egen kontur över ljusare tider.