motiv

när dagarna präglas av kalla golv, mörka morgnar och brist på inspiration får man glädjas åt de små medgångarna i tillvaron; en grön gubbe när man har bra fart med cykeln, rätt musik vid rätt tillfälle och en dimma som håller i sig hela dagen och då döljer redan diffusa framtidsutsikter, snarare än sikten. jag har på senare tid även börjat finna motivation i andras företagsamhet, allra helst som min egen allt för ofta tycks i det närmaste obefintlig. det är mycket och inte lite avtrubbande att vakna upp på morgonen och direkt känna att idag kommer jag fan inte få någonting gjort. än mer när man inser att man i vanlig ordning bara har sig själv och ingen annan att skylla.

brevet till Sofia Coppola går också långsamt men inte framåt. det är märkligt hur vänliga och uppriktiga ord ibland kan vara så svåra att uppbringa. än märkligare den idag sorgligt välgrundade farhågan att de ska uppfattas som motsatsen. eller värre. det är inte bara i Sveriges avlånga land som avhållsamhet och misstro är en dygd, och man undrar om det är så konstigt att världen ser ut som den gör när några vänliga ord, om än från ett obekant ansikte, kan tas emot som något annat än välmenande.

till höger om mig sitter en kvinna med sina två barn och läser högt ur en bok om ficktjuvar i Paris, i bakgrunden syns affischer med reklam om fair trade-kaffe och jag kommer inte ihåg den sista av tre saker jag hade tänkt uträtta idag.