svårdefinierbart
klockan nollettfyrtiosju står tiden nästan lite stilla. utomhus är mer inne än inomhus är både ute och so last season. "vem minns egentligen vilken säsong det senast var snö någon gång på året", kommer man att säga på The World Wide Web, när "global warming" inte längre är ett svårstavat begrepp utan ett svårintagligt faktum och det svenska språket består av engelska ord.
det är en nästantystnad som omgärdar miljövänliga lampor i deras desperata försök att rädda världen, medan ute blir allt mer som det mesta kommer att vara när polerna smält och vi får en självvållad syndaflod á la 21th century i inboxen - svårmöblerat. så det gäller tydligen att visa vad man går för, innan man går, för förlösande för-ösande löser inga våta problem när korken har lossnat i Noaks ark. hur bittert måste det inte vara för en strandsatt visionär där han sitter med tidernas mest heltäckande zoo och långsamt inser att varken båten eller det där pissiga jävla questet hade behövts om han bara hade sprejat lite mindre och pantat lite mer. samtidigt sitter hela mediavärlden och brain-stormar om hur fan man kan tjäna pengar på det här med total fucking mayhem. "finns det inte en marknad för det? vad har vi för målgrupp...?" det slutgiltiga avskedet av sunt förnuft och total jävla avsaknad av verklighetsanknytning: säsongsstart på juldagen. bästa sändningstid och mittuppslaget, just som Jesus kastat in handduken och kommersen tar vid. är det bara jag eller känns det faktum att "Homo Sapiens" inte finns med i mitt ordbehandlingsprogram som mer symbolik än överanalys?
klockan nolltvåfyrtioett tinar fortfarande januari bort och det verkar som att en timme inte var tillräckligt för att käre gamle Noak skulle ta sitt förnuft till fånga. det återstår väl att se om inte Västvärlden bestämmer sig för att rationalisera bort vintern snart, för att lämna plats åt en marknad på tillväxt, såsom våren och dagar med soltimmar som faktiskt varar längre än 60 minuter. jag vill inte ge mitt godkännande till något sådant, men vissa dagar detta snöfria, grådaskiga plagiat på nostalgiska vinterminnen känns just kälkar och snöbollskrig obehagligt främmande. är det vad som kallas att gå vidare?
det är en nästantystnad som omgärdar miljövänliga lampor i deras desperata försök att rädda världen, medan ute blir allt mer som det mesta kommer att vara när polerna smält och vi får en självvållad syndaflod á la 21th century i inboxen - svårmöblerat. så det gäller tydligen att visa vad man går för, innan man går, för förlösande för-ösande löser inga våta problem när korken har lossnat i Noaks ark. hur bittert måste det inte vara för en strandsatt visionär där han sitter med tidernas mest heltäckande zoo och långsamt inser att varken båten eller det där pissiga jävla questet hade behövts om han bara hade sprejat lite mindre och pantat lite mer. samtidigt sitter hela mediavärlden och brain-stormar om hur fan man kan tjäna pengar på det här med total fucking mayhem. "finns det inte en marknad för det? vad har vi för målgrupp...?" det slutgiltiga avskedet av sunt förnuft och total jävla avsaknad av verklighetsanknytning: säsongsstart på juldagen. bästa sändningstid och mittuppslaget, just som Jesus kastat in handduken och kommersen tar vid. är det bara jag eller känns det faktum att "Homo Sapiens" inte finns med i mitt ordbehandlingsprogram som mer symbolik än överanalys?
klockan nolltvåfyrtioett tinar fortfarande januari bort och det verkar som att en timme inte var tillräckligt för att käre gamle Noak skulle ta sitt förnuft till fånga. det återstår väl att se om inte Västvärlden bestämmer sig för att rationalisera bort vintern snart, för att lämna plats åt en marknad på tillväxt, såsom våren och dagar med soltimmar som faktiskt varar längre än 60 minuter. jag vill inte ge mitt godkännande till något sådant, men vissa dagar detta snöfria, grådaskiga plagiat på nostalgiska vinterminnen känns just kälkar och snöbollskrig obehagligt främmande. är det vad som kallas att gå vidare?
Kommentarer
Trackback
