motiv

jag inser nu att detta inlägg blev till i ett försök att, av någon anledning, söka locka de anonyma, lätt skiftande siffrorna under "Statistik" som är mina läsare att fortsätta i sitt till synes fruktlösa uppdaterande av min blogg. varför vet jag inte, men av någon anledning har ni blivit lite viktiga för mig, ni "Unika besökare" (för det är ju inte som att jag kan gissa mig till vilka ni är och ni var ju mindre viktiga innan...). framför allt ni 5:or och 6:or ligger bra till och har goda chanser till oadresserade julkort om ett år, men med tanke på mitt utrymme för att vara kräsen i nuläget så går inte ni 3:or, 2:or och 1:or av för hackor heller. det är lite märkligt hur desperat den moderna människan är efter någon form av bekräftelse på sin egen existens, på att hon faktiskt finns till. borde man inte kunna nöja sig med en spegel och ett nyp i armen? jag har nämligen rätt att moralisera, för jag är ju inte precis likadan själv...nåja.

i alla fall.

i takt med att plusgraderna får ett allt djupare rotat igenkännande i svenskens sinne tinar också sakta hoppet om en snöklädd vinter. jag minns med förundran en födelsedag (d.v.s. mitten på oktober) för omkring 10-11 år sedan då vi knappt kom utanför dörren för all snö, och jag tror att jag fick en sno-racer.

farligt nära att säga något så förbjudet som "det var bättre förr" biter jag mig bildligt talat i min högst bokstavliga, men lyckligtvis intakta läpp, samtidigt som jag, och ni kära 5:or och 6:or med mig, vet att det var fan tider det.