motiv

jag antar att det är en vanlig upplevelse för de som flyttar ofta, men som nybörjare inom det här med att byta bostad känns det lite märkligt att ha två hem. en återigen efterlängtad snö lägger sig att vila lätt över Västernorrland medan det mindre blyga Uppsala förblir klätt i en långt mer exponerande slags frostnegligé och kluvenheten är stor som jag samvetsgrant färdas kollektivt och regionalt mellan dessa två verkligheter. jag säger inte att det är en helt oangenäm förvirring, eller åtminstone inte ett helt ovälkommet tidsfördriv att fundera kring min envetet familjära relation till Sundsvall, men jag blir fortfarande inte mycket klokare om huruvida den kommer att förändras allt eftersom min vistelse på annan ort fortskrider (något jag ju trots allt har för avsikt att låta den göra på obestämd tid).

det får en att undra lite över det här med hem. är hemma, som en mindre sentimental person en gång sa, "wherever my ass is" och därigenom endast ett begrepp mer etablerat för sin funktion än sitt affektionsvärde? eller är varje mer eller mindre tillfällig rastplats ett slags hem i sig? kanske är det så att de som på något sätt fäster vikt vid sina rötter anser att den plats man kommer ifrån förblir ett hem, senare kanhända kompletterat av ytterligare ett. mycket troligt är förmodligen att allt detta hör ihop med hela flytta-hemifrån-grejen och att inte se det från detta platta, slentrianmässiga perspektiv bara vore precis så pubertalt och tonårsambivalent som alla andra intressanta funderingar som helt tydligt inte hör det "riktiga" vuxenlivet till.

för övrigt verkar jag ju mot förmodan ha blivit lite hooked på det här med dagboksbloggande. det var som fan.
det återstår väl att se hur länge det håller i sig den här gången.